I april skrev jag en artikel i DN där jag porträtterade tre av ortens bästa poeter. Jag valde att fokusera på tjejerna som sällan får komma till tals. De som bara beskrivs som tysta offer men sällan själva får komma till tals. Tre unga kvinnor med drömmar och ambitioner som gör poesi av sina liv och tankar.

Poesin ger dem röst. ”Att skriva påminner mig om att jag inte är ensam”, säger Ikram Abdulkadir. Alexandra Pascalidou­ har mött tre unga kvinnor som tävlat i Ortens bästa poet. Här kan ni läsa artikeln.

Fatima, Suad och Ikram var tjejerna som kom längst i tävlingarna ”Ortens Bästa Poet” som ägde rum i Sveriges fattigaste förorter. Från Rinkeby till Rosengård. Tusentals människor, killar och tjejer, deras mammor och pappor och släktingar anslöt från hela landet och jublet och de stående ovationerna ville aldrig ta slut. Tyvärr fanns nästan inga journalister på plats för att skildra skönheten i detta fenomenala arrangemang. Hade det brunnit några bilar hade däremot journalister i skyddsvästar rapporterat flitigt.

De tre tjejerna från Rinkeby, Rosengård/Möllan och Göteborg råkade alla vara svensk-somaliska och bära slöja. För oss som upplevde tävlingarna var det slående hur unga svensk-somaliska tjejer dominerade scenen med sina slagkraftiga och välformulerade ord som fick publiken att skratta och gråta.

Som journalist blev jag väldigt glad över att jag fick lyfta fram denna kraft och kreativitet som kokar i fattigkvarteren men sällan ryms i mediedramaturgins skissartade svartvita rapportering. Tre unga tjejer, födda och fostrade i Sverige, som kämpar för att finna sin plats i sitt hemland. Fatima studerar på gymnasiet, Ikram studerar på universitetet och fotograferar och Suad arbetar med konst och olika skrivprojekt. Tre starka, roliga och målmedvetna förebilder som kan inspirera flera att studera vidare, att skriva poesi, att göra sin röst hörd.

Men till min stora sorg blev jag nyligen varse om hur dessa flickors ansikten missbrukas och misshandlas av rasister. Hur de kablas ut över både Sverige och Frankrike i ett smutsigt propagandakrig inför valet. Så här ser kvinnohatet och rasismen ut i Sverige 2018. Så här långt har det alltså gått att en ung ledsen tjej på gymnasiet ringer mig och undrar vad hon kan göra för att slippa hängas ut på det här sättet. Och jag har försökt utan större framgång.

Så nu ber jag er att göra två saker.

  1. Rösta på det parti som tydligt tagit ställning mot rasism och sexism. Jag vet själv vad det innebär att bli uthängd på rasistkonton. Idag är det dessa tjejer. Imorgon kan det vara din tur. Tänk solidariskt. Tänk systerligt.
  2. Anmäl dessa konton oavsett var ni finner dem. Här några franska konton: https://twitter.com/LYDIE_FRANCE eller här https://twitter.com/amandagr19/status/1037375828290662400?s=12 eller varstans.
    Eller här:  Bo Anders‏ @essob3 Sep 7

Ingen ska behöva utsättas på detta sätt. Stöd dessa unga tjejer. Visa rasisterna var gränsen går.

Dela på:

Dela på FacebookDela på TwitterDela på LinkedIn

Comments powered by CComment